Familjeträff i USA

Om en vecka reser jag till USA. Det har gått tre år sedan jag var där - det längsta jag någonsin har varit borta från mitt födelseland. Pandemin har inneburit ett reseförbud. Anledningen till resan är att jag ska begrava min mors aska samt hennes brors och hans frus aska. Mammas aska kommer att gravsättas nästan exakt fyra år efter hennes död. Hennes bror dog för fem år sedan och hans fru mer nyligen. Det verkade vara en bra idé att göra det till en familjeträff för att fira dessa nära och kära. Vi kommer alla att träffas på Mapleside, nära Paullina i nordvästra hörnet av Iowa. Kväkarnas begravningsplats anlades i början av 1900-talet och många av mina norska kväkarsläktingar ligger begravda där. Jag föddes in i kväkarmötet på Mapleside, och det ska bli fint att ha andakt där med farbror och kusiner, bröder och deras familjer, samt de medlemmar i mötet vars nära och kära också är begravda på Mapleside.

Både mamma och jag föddes i Mapleside. Mina morföräldrar och föräldrar gifte sig i möteshuset där, och mina morföräldrars gård känns som mitt hem, även om jag bara besökte den under min barndom och ungdom. Och nu bor andra människor i det huset, som har renoverats och moderniserats. Det ser inte likadant ut när jag hittar det på Google Earth, även om ladan och majskrubban ligger på samma plats.

En avlägsen kusin till mig har forskat i livet för dem som begravdes på Mapleside. Hon har tydligen 500 sidor med dokumentation. Hon kommer att vara med oss den helg vi är samlade på Mapleside, och jag ser fram emot att träffa henne. Jag kommer att ta med mig några av de 4000 brev som mor gav mig innan hon dog. Det är brev skrivna mellan 1896 och 1995, de flesta av dem skrivna av kvinnor som nu vilar på Mapleside. Det var mamma, mormor, gammelmormor, deras systrar och kusiner i fyra generationer som skrivit till varandra. Jag kommer att kunna låta några av deras röster höras och ge lite liv åt den forskning som min släkting har gjort. En för mig berörande detalj är att mina egna brev till mina föräldrar ingår i brevskatten. De tidigaste är från när jag var 14 år gammal och gick mitt första år på en internatskola för kväkare. Brevskrivandet fortsatte varje vecka när jag flyttade till Sverige 1975 och upphörde när Skype blev vårt sätt att kommunicera.

Detta kommer att bli en episk resa, kanske sista gången jag besöker Mapleside. Det kommer att bli en hyllning till livet och familjen. Och jag kommer att vara glad över att återvända till mitt liv och min familj här i Sverige efter ett par veckor.